fjordpelle

De här bilderna är tagna 2006 och 2007, ska försöka ladda upp dom i ungefärlig ordning :)

Första bilden jag tog på Pelle, våren 2006.

Ridläger 2006.

Haha min första galopp på Pelle, samma ridläger.

Sötepöten :)

Haha kommer ihåg att jag var supernöjd med denhär bilden!

Vinterfluff ♥

Överlycklig hääst :P

HAHA heta!

Vårdusch 2007 :)

Min prins!

HAHA hoppar med stil! Träning inför maskeradhoppning.

Pelle och Dino :)

Ja vad säger man? ^^

På en CR på Kakas 2007. Detta skulle blivit vår första start utanför gården, men efter att Pelle gått rakt igenom framhoppningshindret för att han kollade på så mkt annat och bara var allmänt borta så ändrade jag mig och min vän Sabina red istället.

Hmm, smal ponny på sommarbete? :P

Pelle i grimman som han fick i present av mig :D

Gulle!

Välkomna till Brämhults ryttarsällskap!

(Hurra för mobilbilder :P)

Stallet.

Paddocken.

Stallgången i "stora stallet".

Pelles box.

Jättemysigt ställe, alldeles lagom långt från stan, lugnt och skönt och med härligt folk!

Jag trivs jättebra såhär långt :)

Idag hade jag stallmorgon, vilket innebar att jag gick upp 05.15 och gjorde mig iordning och åkte till stallet. Väl där var det fodrig och utsläpp av alla hästarna. För att vara första gången jag gör det själv tyckte jag det gick riktigt bra. Passade på att mocka och göra allt foder åt Pelle så jag skulle slippa göra det efter jobbet. Passade även på att gå ut och bara sitta hos honom i hagen, extramys ♥

Själva ridningen är nog inte så spännande att läsa om just nu, eftersom Pelle har en skada på ett ledband som håller på att läka. Så i ca 6 veckor till ska han skrittas på hårt underlag ca 30-40 min om dagen. Efter det åker vi och kollar upp honom på Skara hästklinik, och är han frisk då så får jag börja sätta igång den gamle skrutten :)

Då kommer förhoppningsvis inläggen om ridningen bli lite mer innehållsrika!

Hoppas ni står ut tills dess ;)

Några bilder från dagen:

Han tyckte ju såklart detta var helt värdelöst, men det kändes bra att känna att han inte var slö och trött iaf.

Jag har även varit och köpt B-vitaminpellets idag som han ska börja få, annars kommer resten av hösten/vintern INTE bli särskilt rolig, eftersom han mår så dåligt när han fäller.

Eftersom han har en skada på ett ledband så ska han bara skrittas 6-8 veckor.

Jag utnyttjar detta till att vi ska lära känna varann igen. Mycket pyssel, vi går promenader och lär oss varandras dos and don´ts.

Jag har suttit upp och ridit ett par gånger, helt kravlöst för att känna hur han känns. Tänkte jag ska blanda ridning och promenader ganska froskt, så att han får lite variation. Jag kan inte så många vägar runt stallet än, men det finns många asfaltsvägar vilker passar perfekt, eftersom han helst ska gå på hårt underlag.

Här är några bilder från veckan:

Bild från första dagen.

Älskade ponny.

Besök hennes blogg: http://catrinek.blogg.se

Catrine och hennes ponny Deloitte N. Touche (Looydn)

Här kommer jag huvudsakligen att skriva om min vardag tillsammans med min foderhäst Pelle, men även annat smått och gott. Först tänkte jag att ni skulle få veta lite mer om oss.

Namn: Linnéa Karin Cecilia Köhler

Smeknamn: Nea, Köhler

Född: 5 augusti 1991

Bor i: Borås

Intressen: Hästar, ridning och foto

Övrigt: besök gärna min andra blogg; http://photobykohler.blogg.se

Namn: Pelle

Smeknamn: Älskling, Pellsk, Snutten, osv

Ras: Norsk Fjordhäst

Född: 4 april 1990

Står i stall: Brämhults ryttarsällskap (BRS)

Utbildning: LB dressyr, upp till 70cm hoppning.

Pelle och jag är långt ifrån främlingar. Vi träffades första gången på Odenslunds 4H-gård, Borås, där han gick som lektionshäst. På den tiden var han en riktigt rodeokung och inte alltid att lita på. Men jag tyckte han var ursöt och hur snäll som helst, det var lite som kärlek vid första ögonkastet. Detta var någon gång 2006. 
Under vintern 2006 började jag rida Pelle mer och mer, utöver de lektioner jag red på gården. Vi liksom klickade. Jag tyckte han var världens gulligaste!

Under 2007 tillbringade jag nästan all min lediga tid i stallet och red och pysslade om Pelle. Vi tog oss ut i skogen, vi testade på hoppning, och jag fick i samband med det även lära mig hur det känns att trilla av. Vi startade vår första tävling tillsammans, en maskeradhoppning på gården. Jag lärde mig att galoppera på nytt, tog min första galopp i skogen, skrämde joggare och bara hade kul. Jag var en väldigt rädd ryttare när jag började rida Pelle, men han har hjälpt mig otroligt mycket och hjälpt mig komma över mina rädslor. Han hade redan då en otroligt stor plats i mitt hjärta.

Under 2008 fortsatte vi att jobba tillsammans, gjorde lite av varje, busade, tränade och myste.

Under 2009 och 2010 tog gymnasiet upp mer och mer av min tid, och jag hade inte mycket tid över att rida Pelle, eftersom jag bodde på internat och bara var hemma på helger och lov. Men att få sitta på min trygga, vackra ponny var fortfarande det bästa jag visste.

I februari 2010 pensionerades Pelle och åkte iväg till en fodervärd i Töllsjö. Han kom dock tillbaka samma sommar, då han fått känningar på fång, och fick vila upp sig på 4H. I september skulle han sättas igång och jag böev tillfrågad om jag ville sköta det. Lyckan var total, som jag saknat min kära lilla ponny! September ut red jag honom i stort sett varje dag! Sedan åkte han tillbaka till Töllsjö. 
En kort tid senare ville dock fodervärden lämna tillbaka honom, då flickan som red honom blivit rädd då han ofta slängde av henne, eftersom han inte reds så ofta.

En annan tjej på gården tog då över som fodervärd, jag hade inte råd att ta honom. 
I augusti 2011 bröt dock denne kontraktet, och han skulle behöva en ny fodervärd. Jag var snabbare än blixten och den 18 september var han äntligen min!

Efter alla år så står vi till slut sida vid sida, och så ska det förbli tills det är dags för Pelle att vandra vidare mot de evigt gröna ängarna. Jag vet att vi kommer ha många härliga år tillsammans.