Ridning i Svenljunga
Ridnignen i Svenljunghoppninga var mycket trevlig! Vi red ett pass dressyr på förmiddagen och ett pass hoppning på eftermiddagen. Jag önskade få en liten stor häst eller en stor ponny, istället fick jag Tyson, en närmare 175 cm hög Hbl. valack. Jag som i princip bara ridit Pelle (ca 143 cm) det senaste blev lite nervös. Han var dock enormt snäll att rida, men aningen trög framåt och lite stel. Jag kunde helt klart ha ridit bättre, men jag har (nog) aldrig ridit en större häst förr och jag som inte är särskilt lång så kom jag aldrig åt riktigt med skänkeln tyckte jag. Men annars tyckte jag ändå jag klarade mig rätt så bra!
Här kommer lite bilder från dagen:
I stallet.
Jag och min "lilla" häst... :)
Uppsuttna :)
Inför hoppningen.
Here I go.
Som vanligt vid hoppning var jag rätt säker på att jag skulle dö, men jag överlevde denna gången oxå :P
Som sagt, liten hest ;)
Avslutande bild ^^ nöjd tjej!
Pippi - min läromästare.
Sommaren 2010 jobbade jag på Fun City Varberg. Där träffade jag Pippi, en 1-årig amerikansk miniatyrtjej som bodde med sina föräldrar i parken.
Hon var väldigt lite hanterad, och när jag fick reda på det gick jag raka vägen till min chef och frågade om inte jag kunde få pyssla om hela den lilla minifamiljen efter jobbet. Och så blev det oxå.
Första gången jag träffade Pippi på nära håll hade hon tagit soig ut ur hagen och stod och betade bakom piratslottet i parken. Hon såg ut som en riktig vildhäst med rufsig, tovig päls som hängde ner under magen och på sidoarna. Och jag fick INTE komma närmare än 5 meter, då hotade hon mig med bett och sparkar och sprang iväg.
Den första veckan fick jag koncentrera mig på att bli kompis med Flow och Vanessa, hennes mamma och pappa. Jag fick bli roliga tanten som kom med godis, och steg för steg kom Pippi närmare, och i slutet av veckan kunde jag sträcka ut handen och mata henne. MEn jag fick inte titta på henne och inte göra några snabba rörelser, då högg hon i luften och sprang iväg.
Jag började gå promenader med familjen, och Pippi fick gå med lös. Vi stannade alltid till och vilade på ett ställe, och ibland när jag satt med ryggen till kunde Pippi komma fram och nosa mig i bakhuvudet, men bara om jag satt helt stilla. Jag lärde mig snabbt vikten av tålamod och att vänta.
Pappa Flow, Pippi och mamma Vanessa
En dag, av en ren slump egentligen, kom jag åt att klia Pippi på rumpan, och med all gammal tovig päls som hänge där så tyckte hon det var helt underbart skönt! Den dagen blev hennes tillit för mig mycket större, men jag var fortfarande tvungen att vara väldigt försiktig och inte röra mig för snabbt. Något jag aldrig riktigt lyckades med var att få klappa henne i ansiktet. Hon var nyfiken på det och lät en sträcka fram handen, men när man började klappa blev hon osäker och tog till tänderna.
'
Jag började successivt försöka vänja henne vid borstar, grimmor och grimskaft som hon fick titta på och leka med. Ibland satt jag bara i hagen och tittade på henne, lärde mig läsa minsta signal, se hennes helhet. Och kom hon fram så satt jag nästan helt stilla och bara pratade med henne, passade på att klia henne och dra bort tovor. Och allteftersom jag lyckades klia bort päls och tovor såg hon mer och mer ut som en riktig häst!
'
'
Parkägarna tyckte det var helt otroligt att jag kunde komma så nära familjen, då både Pippi och mamman Vanessa kunde vara riktiga pissmärrar, särskilt Vanessa. Ville hon inte så VILLE hon inte! Jag såg mycket av det i Pippi.
En dag var jag iväg och köpte några minigrimmor som familjen fick. Även en till Pippi. Den veckan satt jag en timme om dagen och tränade med grimman, och den gick nästan att sätta på tillslut, tills jag klantade mig, blev för otålig och vi fick börja om från ruta ett igen.
Som tur var så förlät hon mig ganska snabbt men hon var ändå misstänksam i över en vecka innan hon var helt tillbaka igen. Då insåg jag verkligen vilken tur - och jag kallar det tur mer än skicklighet - att jag faktiskt fick komma så nära som jag fick, att jag hade lyckats trycka på de rätta knapparna och få hennes förstroende.
'
Här är ett praktexempel på hur det kunde se ut när jag satt inne i hagen. Pippi vill INTE bli klappad i ansiktet!
Minne ♥ Den dagen var hon så himla närgången och ville bli kilad och kelad med, jag blev nästan lite rör :')
'
Mot slutet av sommaren kändes det hemskt att behöva lämna dem. Men jag kände mig oändligt stolt över vad jag ådstakommit under de månader jag spenderat tillsammans med Pippi. Den raggiga vildhästen hade blivit en riktig häst, även om det fortfarande fanns saker att jobba på, som att hon skulle lita på andra människor tex. Hon hade fått på sig sin första grimma, vilket jag tyckte var helt fantastiskt! Och Pippi lärde mig så oändligt mycket om tålamod, kroppskontroll/språk, att se de små signaler som hästarna hela tiden sänder ut till oss, men vi många gånger inte kan tyda.
Jag växte i mig själv med Pippi, precis som hon oxå växte.
Jonas Jo 11/10 2011
Idag hade jag hand om mammas ridlektioner på jobbet, de skulle ha uteritter.
Jag red med den lite duktigare vuxengruppen ut i skogen på Jonas Jo, en kallblodstravarkille som ägs av Linnéa Markström. Han är en härlig kille med en del motor.
Vi red längs ett av elljusspåren ute i skogen, men en sträcka hade inga lampor, så vi red med månen som enda ljuskälla. Det var faktist riktigt mysigt och Jonas var varken tittig eller mörkrädd, han var mest pigg och ville springa.
Han skötte sig riktigt bra trots att han blev lite stark vissa stunder. När vi var nästan hemma igen blev han dock rädd för ett plask i ett vattendrag och hoppade iväg lite, men äsch, jag var ändå ganska stolt över att vi litade såpass på varann att vi kunde rida i beckmörkret utan att vi blev uppätna av spöken.
Det var en alldeles speciell känsla att rida nästan utan att kunna se, att sätta nästan all sin tillit till hästen och verkligen känna hästen under sig. Kort sagt är jag nöjd med turen!
Jag och Jonas i augusti :)
Starshine 7/10 2011
På förmiddagen tog jag en tur på min vän Sabinas häst Starshine.
Hon är ett tinker/fullblodssto och supermysig. Hon står även på Odenslunds 4H, och ingår i verksamheten.
Red en skogsrunda, satte inte några krav på henne alls, eftersom hon har haft halvvlia och inte ridits så mycket. Satt på halvlång tygel och styrde, och hon fick själv bestämma tempo och gångart.
Hon var rejält pigg, så det blev några hyfsat långa galoppsträckor och hon var genomsvett när vi kom tillbaka, men det berodde nog mer på lite dålig kondis ;)
Hon är alltid lika härlig att rida, både på ridbanan och ute!
Vill ni se mer bilder på Star kan ni besöka min andra blogg photobykohler.blogg.se
