fjordpelle

Här kommer jag huvudsakligen att skriva om min vardag tillsammans med min foderhäst Pelle, men även annat smått och gott. Först tänkte jag att ni skulle få veta lite mer om oss.

Namn: Linnéa Karin Cecilia Köhler

Smeknamn: Nea, Köhler

Född: 5 augusti 1991

Bor i: Borås

Intressen: Hästar, ridning och foto

Övrigt: besök gärna min andra blogg; http://photobykohler.blogg.se

Namn: Pelle

Smeknamn: Älskling, Pellsk, Snutten, osv

Ras: Norsk Fjordhäst

Född: 4 april 1990

Står i stall: Brämhults ryttarsällskap (BRS)

Utbildning: LB dressyr, upp till 70cm hoppning.

Pelle och jag är långt ifrån främlingar. Vi träffades första gången på Odenslunds 4H-gård, Borås, där han gick som lektionshäst. På den tiden var han en riktigt rodeokung och inte alltid att lita på. Men jag tyckte han var ursöt och hur snäll som helst, det var lite som kärlek vid första ögonkastet. Detta var någon gång 2006. 
Under vintern 2006 började jag rida Pelle mer och mer, utöver de lektioner jag red på gården. Vi liksom klickade. Jag tyckte han var världens gulligaste!

Under 2007 tillbringade jag nästan all min lediga tid i stallet och red och pysslade om Pelle. Vi tog oss ut i skogen, vi testade på hoppning, och jag fick i samband med det även lära mig hur det känns att trilla av. Vi startade vår första tävling tillsammans, en maskeradhoppning på gården. Jag lärde mig att galoppera på nytt, tog min första galopp i skogen, skrämde joggare och bara hade kul. Jag var en väldigt rädd ryttare när jag började rida Pelle, men han har hjälpt mig otroligt mycket och hjälpt mig komma över mina rädslor. Han hade redan då en otroligt stor plats i mitt hjärta.

Under 2008 fortsatte vi att jobba tillsammans, gjorde lite av varje, busade, tränade och myste.

Under 2009 och 2010 tog gymnasiet upp mer och mer av min tid, och jag hade inte mycket tid över att rida Pelle, eftersom jag bodde på internat och bara var hemma på helger och lov. Men att få sitta på min trygga, vackra ponny var fortfarande det bästa jag visste.

I februari 2010 pensionerades Pelle och åkte iväg till en fodervärd i Töllsjö. Han kom dock tillbaka samma sommar, då han fått känningar på fång, och fick vila upp sig på 4H. I september skulle han sättas igång och jag böev tillfrågad om jag ville sköta det. Lyckan var total, som jag saknat min kära lilla ponny! September ut red jag honom i stort sett varje dag! Sedan åkte han tillbaka till Töllsjö. 
En kort tid senare ville dock fodervärden lämna tillbaka honom, då flickan som red honom blivit rädd då han ofta slängde av henne, eftersom han inte reds så ofta.

En annan tjej på gården tog då över som fodervärd, jag hade inte råd att ta honom. 
I augusti 2011 bröt dock denne kontraktet, och han skulle behöva en ny fodervärd. Jag var snabbare än blixten och den 18 september var han äntligen min!

Efter alla år så står vi till slut sida vid sida, och så ska det förbli tills det är dags för Pelle att vandra vidare mot de evigt gröna ängarna. Jag vet att vi kommer ha många härliga år tillsammans.